New York och hemresan

Så plötsligt hade vi hamnat i New York och lämnat värmen, trodde vi, det visade sig senare att den stora staden skulle vara minst lika varm som det 30-gradiga Mexico, om inte varmare. Vi landade sent på natten och tog en minibuss till hotellet min faster sett ut åt oss. Trötta som vi var slängde vi i oss lite käk innan vi somnade i den generöst stora hotellsängen. Nästa morgon skulle vi upp tidigt för att träffa släkten och äta frukost, eller jag tidigt och tidigt, klockan nio ungefär.

Det var fantastiskt roligt att träffa mamma, lillebror, min faster och hennes kille igen och det kändes på något sätt som om ingen tid förflutit sen sist. Dagarna spenderades nu med att upptäcka de olika delarna i New York, strosa i affärer och äta på diverse olika ställen som man visst skulle äta på när man nu var i New York – enligt min käre bror.

Både jag och Gustav hade fasat lite inför dagarna i storstaden, det kändes som om vi varit borta från västvärlden så länge. Men det gick fantastiskt bra, New York är en så kreativ och tillåtande stad där pulsen är relativt lugn. Jag hade definitivt väntat mig något mycket stressade. Trots alla byggnader, bussar, bilar och folk, kändes människorna här avslappnade och trevliga. Så ni undrar om New York är värt ett besök? Absolut, enligt mig! Att bara ströva omkring och supa in atmosfären är nog det allra härligaste för mig. Jag behöver inte stressa runt för att hinna se alla turistattraktionerna utan njuter mer av att bara betrakta det vardagliga livet runt omkring mig. Det som försiggår vare sig jag är där eller inte.

Av de få turistattraktioner vi såg tycker jag att Brooklyn Bridge och parken som är byggd uppe på en gammal järnvägsbanvall är de häftigaste. Båda ställena innebär en hel del promenerande (vilket jag gillar) och det är inte bara turister på de här platserna. Dessutom har de en historia och är båda oerhört vackra! Så ska man besöka två sevärdheter är det absolut dessa!

Men allt det goda har så också sitt slut och efter fem dagar var det dags för mig och Gustav att ta det sista flyget hem till Sverige – efter 10 månader på resande fot. Det var mest förväntan som infann sig i min mage när vi lämnade New York och en spänning inför allt som skulle komma – om mindre än en vecka skulle jag jobba som ledare på Sparrevikens lägergård i en månad utan Gustav, vi som liksom suttit ihop nu i 10. Alla vänner vi skulle träffa, den nya lägenheten mamma flyttat in i och sommaren i Sverige! Samtidigt tog resan slut nu för den här gången, vilket kändes lite sorgligt. Men på ett eller annat sätt skulle den ju fortsätt nån gång, antagligen i januari, men vem vet vad som hinner hända fram tills dess? Vi får helt enkelt vänta och se.

Den 16:e juni stod vi där på färjan över Gullmarsfjorden hem till Lysekil igen och jaa, vad säger man? Borta bra men hemma bäst…?