Från Norr till Söder

Tiden rusar förbi, jag går till jobbet, fixar med båten, sover, går till jobbet, fixar med båten, osv. Och det är kul! Men man börjar också bli lite lätt stressad, tankar som ”kommer vi verkligen hinna med allt?” och ”herregud, snart ska vi ju flytta också!”, smyger sig upp i huvudet. För så är det ju, första juni flyttar jag ifrån mitt kära kollektiv och in i båten, helt galet! Förhoppningsvis har det som ska fixas med i städväg och båtputs blivit klart fram till dess. Båten ska upp på land nu nästa vecka så då står utsidan i fokus och innan och efter är det städning och ordnande av insidan som gäller. Sen är det inflyttning, woop woop! :D

1

Igår kväll efter en heldag i sängen, med undantag för pizza-frulle runt två-tiden (vi var på världens bästa bröllop dagen innan) var det dags att flytta båten från vinterplatsen i Norra Hamnen som vi haft till låns, tack så hjärtligt för det!, till sommarplatsen i Södra Hamnen där Divina nu ligger tryggt förtöjd. Lite ironiskt att vi låg i Norra under vintern och Södra under somarn, haha. Nåväl, efter att vi knutit loss alla tampar och tagit ombord dem, vissa mer bevuxna än andra, gled vi ut för en express-segling då det redan var ganska sent.

2

Väl ute på havet med genuan utrullad och motorn avstängd infann sig det där nästan magiska lugnet som kommer av att vara ute på havet. Molntäcket sprack upp och till och med solen tittade fram och värmde våra ansikten. Ganska snart tyckte Gustav att det var fotodags och plockade fram kameran, som vanligt fick jag agera modell, antagligen för att jag är så otroligt fotogen! Inte på grund av det faktum att Gustav är en mycket bättre fotograf än jag och att han är den som är mest intresserad. Och som om solen också hört att fotografering var på gång bjöd hon återigen på en fantastisk solnedgång. Jag är så tacksam för de här små otroligt härliga avbrotten från vardagen på havet!

3

Inte långt senare tryckte vi oss in i vår nya hamn, tryckte eftersom Divina ligger som en sardin på den nya båtplatsen, helt perfekt med andra ord, bom-fast (you got it?)! Det krävdes en del trixande med förtöjningar och sjunkande bommar innan vi belåtna men utsvultna traskade hemåt och avnjöt en välförtjänt pasta carbonara! Mums!

Verkligheten börjar komma ikapp

I torsdags var vi ute och seglade en sväng igen, denna gången med vår käre vän Jakob. Med ca 5-6 m/s vind i genuan gled vi ut mot solnedgången. Längre in över land tornade svarta hotfulla moln upp sig men de skulle aldrig komma att nå oss. Jag började längtansfullt spana ut mot horisonten, la mig en stund längst fram i fören och nöjt av ilningarna i magen varje gång vi åkte nedför en vågtopp. Ett helt underbart sätt att få slappna av på efter en vecka med mycket jobb. Speciellt när man vet att man snart kommer att ha massor av tid till att ligga och drömma sig bort på i fören. Fast det är nog ett tag dit, första biten lär seglingen bli ganska tuff, i alla fall om man är sjösjuk som jag. Men det går över, kroppen är ju extremt bra på att anpassa sig till olika situationer och miljöer. Bara att bita ihop och stå ut.

P1040567

Många har frågat vad min omgivning tycker om det hela. Mamma är jätteavundsjuk och önskar att hon också kunde följa med och hennes största rädsla är att vi ska bli kidnappade. Pappa säger med skämtsam ton att ”jag skulle då inte vilja drunkna frivilligt”, farmor blev jätteledsen men har nu vant sig vid tanken och resten har väl i stort sett varit positiva till det hela. Man får såklart höra lite ”ska ni inte prova Göta kanal och se om det blir skilsmässa efter det först?” eller ”klarar ni det här måste du gifta dig med killen” men egentligen tycker även dessa personer att det är en helhäftig grej vi valt att göra. Så supporten runtomkring finns helt klart och det känns riktigt skönt. Det värsta kommer nog bli att lämna vovven, då hon redan är 11 år och inte kan komma och hälsa på som vänner och familj kan göra.

P1040571

Konstig känsla det här, för varje dag blir det verkligare och verkligare. Små saker i vardagen som påminner om vad som ska hända i höst. Jobb som sägs upp, eventuella besättningsmedlemmar träffas, planering av båtupptag, gaderobsrensning, listan kan göras lång. Det är sjukt, det är galet och framförallt så det är på riktigt! Jag tror jag börjar inse att jag faktiskt ska göra det här, att lilla jag ska ge mig ut på de sju haven! Och jag börjar bli riktigt taggad!

20-åring, båtägare och årets första segling

Det var vad som hände i mitt liv i fredags. En ganska bra dag tycker jag. Den började som vanligt med att gå till förskolan och spendera dagen med mina underbara ett- och tvååringar, jag tycker verkligen om mitt jobb! Därefter hem för att plocka ihop diverse grejer jag skulle ha till seglingen och sen ner till bryggan där en ivrig Gustav redan väntade. Efter lite meck med motorn och viss telefonkonsult var det dags att hålla tummarna och hoppas på att motorn skulle starta. Vi fick ge den några försök, lite tid och en hel del rök innan den glatt spann igång efter att ha legat i ide under vintern. Lättade och lyriska hoppade vi tjoande runt på däck, eller ja, Gustav tjoade kanske mest och jag stod för det bredaste leendet. Hur som helst hade vi klarat den första utmaningen, att starta motorn igen, vilket av vad jag har förstått inte alltid ska vara det lättaste. Så till motorns ljud började vi att lossa vinterns alla förtöjningar och gled sakta ut från hamnen med siktet inställt på horisonten då solen snart skulle börja att gå ner. Gustav gav snart rodret till mig för att dokumentera det hela. Inte mig emot då jag för tillfället trivs bäst just där, med båtens kraft i mina händer och siktet inställt långt bort.

_MG_8826
Glad båtägare!

När vi sedan passerat de första öarna fanns det tillräckligt med vind för att sätta segel, visserligen var det väl snarare en bris än vind men den fyllde iallafall genuan och gav oss tillräckligt med kraft för att kunna stänga av motorn och glida genom vattnet med enbart naturens krafter.

_MG_8824

Och vilken känsla! På något sätt är det annorlunda nu, åtminstone för mig, sist jag seglade visste jag inte att jag skulle med på den kommande jorden-runt-seglingen. Tankar om att det här kommer att bli mitt hem de närmsta tre åren for genom mitt huvud. Inte mig emot om solnedgångarna alltid blir lika vackra som den i fredags.

Vårt blivande hem
Vårt blivande hem

Så blev det alltså dags för solnedgången och Proseccon plockades fram, det råkade nämligen vara så att det var min 20-års dag och jag hade önskat mig just vin i solnedgången. Korken sköts iväg (den lyckades dock tyvärr inte fångas på bild, trots noga uppgörelse om hur det hela skulle ske) och så fick de halsas direkt ur flaskan, glasen hade vi varken ork att hålla ståendes eller diska. Men solnedgången var fantastisk och obeskrivbar, precis som alla solnedgångar. När solen försvunnit bakom horisonten vände vi om hemåt med löftet om att segla minst en gång i veckan fram till avfärd, inga ursäkter, inga undanflykter. Och till min stora glädje dök en säl upp och följde oss en liten bit, säkert för att hälsa mig ett stort grattis på födelsedagen!

_MG_8992

Väl i hamn igen kilade vi hem för att laga mat, när vi insåg att vi inte tagit med stekpannan till båten och hamburgare stod på menyn. Men sov i båten gjorde vi ändå som planerat och jag måste säga att det var en mycket nöjd 20-åring som somnade till ljudet av fallet som slog mot masten, för köpa in mig i båten hade jag också hunnit göra. Så nu var jag alltså 20 och båtägare! Woop woop!

_MG_8964

Och vem är jag då kan man ju undra? Linn, tjejen eller kanske ska jag säga galningen som ska segla jorden runt tillsammans med sin pojkvän, jag som dessutom är sjösjuk. Hur jag tog det beslutet får vi ta i ett senare inlägg, men sanningen är nog att jag fortfarande inte riktigt vet svaret på den frågan.

Ha det gött!