21 år och besök från Sverige!

Dagen efter att vi kommit fram till St Pierre var alltså den stora dagen, MIN FÖDELSEDAG! Den började med att jag väcktes (egentligen var jag redan vaken) av skönsång och ett BERG av färska crossianter, mums! Så vi tryckte i oss crossianter ett tag innan vi åkte in till land för att Skypa lite med familjerna.

Morgontrött 21- åring

Sen vandrade vi runt i staden och tittade på de historiska platserna, så som den gamla teatern, fängelset och ett litet bostadsområde, vilka var kvarlämningar sen vulkanutbrottet 1902 som ödelade hela staden. Endast två personer överlevde, en är fortfarande okänd och en kille satt i fängelset i en av de tjockaste cellerna och överlevde tack vare det. Det var ingen lava som nådde staden, men den heta luften (ca 500 grader) och all rök och aska gjorde tillräckligt. Utbrottet ödelade alltså staden fullständigt.

Under eftermiddagen snorklade vi en stund vid några undervattens statyer liknande sjöljungfruar och på kvällen blev det middag på restaurang, en riktigt bra dag helt enkelt :)

På väg till Fort de France

Morgonen efter förberedde vi båten för avfärd till Fort de France där vi skulle plocka upp min kära vän Emma samt bunkra lite mat. Men innan vi åkte snorklade vi lite för att se om det fanns några vrak som fortfarande syntes sedan vulkanutbrottet, vilket det naturligtvis inte fanns. Istället fick vi vara med om något mycket häftigare;

Jag ligger på ytan och tittar ner i den djupblå avgrunden medan Gustav dyker ner längs med bojens lina för att se om han kan skymta något vrakliknande nere p botten. Jag andas djupt ner i magen och blåser sakta ut luften för att förbereda min egna kropp på att dyka ner när Gustav kommer upp. Och så dyker jag ner men ser egentligen inte så mycket förutom lite sjögräs och sand. Men så bryts det vanliga knäppandet undervattnet av ett annat ljud och jag vänder och simmar upp till ytan för att fråga Gustav vad det var han ville. Men det var inte han som gjorde ljudet och någonstans inom mig visste jag nog redan att det inte var så, utan något annat, något mycket större. Jag dyker ner igen och lyssnar förväntansfullt och så plötsligt hör jag det igen och den här gången är jag säkert på vad det är – valsång. Jag förundrades över hur långt och tydligt ljudet kunde färdas samtidigt som jag med en skräckblandad förtjusning hoppades att plötsligt få se dem. Men de var ju antagligen mycket längre ut än vi. Så vi dök ner, om och om och om igen. Lyssnande. Hänförda. Berusade av det magiska i ögonblicket. Det går nog inte riktigt att beskriva hur det låter men det är något av det vackraste jag hört.

Emma är här!

Väl framme i Fort de France gjorde vi några sista förberedelser i båten för Emmas ankomst innan vi åkte in till land för att möta henne. Emma, som var framme lite snabbare än vi trott stod redan vinkades på kajen och Gustav rodde så snabbt han förmådde in till land. Glada och upprymda av känslan av overklighet kramades vi och pratade en stund i solnedgången innan det blev dags för middag i båten. Dagen därpå skulle Emma få vara med om sin första seglats, men hur det gick, får ni veta nästa gång.

Bunkring av mat för ca 2 månader framöver klar!
Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

2 tankar på “21 år och besök från Sverige!

Lämna en kommentar