Pensionärskampen

Så var vi i Cuxhaven och började dagen med en rejäl sovmorgon efter nattens strapatser. När vi väl gått upp och börjat göra oss i ordning dröjde det inte länge förrän pappa och Doro stod på kajen och busvisslade och ropade ”HURRA! HURRA! HURRA”, varpå pappa förklarar för Doro att det är ett svenskt uttryck som han lärt sig. De hoppar ombord, sittbrunnsbordet blir invigt för den här resan och alla möjliga frågor besvaras. Sedan är det dags för en dusch i sötvattenslangen på bryggan innan det bär av till ett mysigt café för vidare prat och umgänge. På kvällen går vi allihopa och äter på en riktigt bra fiskresturang i stadens fiskekvarter och njuter av att få äta något som faktiskt inte vi själva lagat. Tack för en underbart mysig dag pappa!

P1060017

Kommande dagar spenderas med att utforska staden, kika i butiker och promenera längs med stranden, vilket var lättare sagt än gjort. Vi promenerade ut till det jättestora sjömärket som Cuxhaven är känt för och forsatte sedan längs med stranden. Planen var att senare vid lågvatten traska ut 12 km till ön Neuwerk som är med i UNESCO:s världsarv men den planen stoppades. Vi fick nämligen reda på att man i så fall först kunde gått dit på kvällen och det inte gick att ta sig tillbaka till fastlandet samma dag. Med tanke på att vi inte hade några liggunderlag kändes det för kallt för att spendera natten utomhus. Hur som helst, vi gick upp från stranden för att fylla på våra vattenflaskor och på vägen tillbaka blev i stoppade av två pensionärer. Man behövde tydligen ha något slags kurkort för att få gå ner på stranden och det kostade 3 euro. En väldigt bra grej egentligen eftersom pengarna går till att bevara sanddynorna, mm. Saken var bara den att det ingick i hamnavgiften vi redan betalt, vi var bara inte smarta nog att ta med oss kvittot. Så vi traskade på och letade efter en lucka hos de ständigt vakande pensionärerna, vi försökte oss på en ”vi är svenskar och fattar ingenting” men lik förgäves så genomskådade de bluffen. Några 100 meter senare såg vi vår chans där man kunde smita in bakom en så kallad strandkorb (se bild) och lyckades tillslut komma in på stranden igen. Kampen mot pensionärerna var vunnen!

Jag och Gustav började nästan genast vårt strandtennismaraton som skulle vara i ca 3 timmar, så man skulle nog kunna säga att vi är proffs nu – nästan. Sen traskade vi in till centrum och hann köpa glass på glasstället jag spanat in precis innan det stängde. Något snåla var de allt med kulorna (de minsta kulor jag någonsinn sett!) men smaken gottgjorde storleken och ingen var väl nöjdare än jag antar jag.

P1060015

Därefter avslutades kvällen med lite hö (en blandning av pasta och stekt ägg, en rätt jag och min lillebror hittat på) sen hoppade vi tidigt i kojerna eftersom att seglatsen miot Helgoland skulle börja kl 03.00, att vi sen försov oss lite är en annan historia ;)

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar