VM i surf och ett ledsamt avsked

Klockan åtta nästa morgon ringde väckarklockan och strax därefter knackade Thomas från Tuuli på eftersom att de skulle åka och låg innanför oss. Vi bestämde oss för att ha kvar en tamp till land och glida ut med aktern så att Tuuli kunde glida ut däremellan. Sagt och gjort, jag ställde mig på Mila, båten som låg närmast land, Gustav var kvar på båten och så började vi att glida ut men precis när Thomas la i gasen och började åka framåt insåg jag att han glömt lossa aktertampen mellan dem och vår båt. Lite tumult uppstod men då vinden ändå låg ut från bryggan och inte var särskilt stark, var det inga problem. Tuuli kom loss och vi drog oss in till Mila.

p1070135p1070153

En frukost senare var vi på väg ut i byn då vi hört att VM i surf just nu höll på borta på stranden och det tänkte vi ju inte missa! Plus att jag några dagar tidigare hade insett att jag faktiskt varit i Peniche förut och surfat på studentresa. Så den beachen var vi ju också tvungna att hitta, vilket vi ganska snart gjorde och så lustigt det kändes! Jag ringde genast till Hanna (en av klasskompisarna som var med på resan) och vi pratade en stund och förundrades över hur mycket som förändrats sen vi båda lärde oss att surfa just här. Vad jag längtade efter att få öva lite igen! Men det fick bli en annan dag, nu var det glass-dags innan vi skulle traska bort till surftävlingen. Väl där verkade som om vi kommit lite försent och tävlingarna redan var över för dagen. Men atmosfären var härlig med en massa små vagnar med olika godsaker och fullt med människor överallt. Vi slog oss ner i en bar och beställde in en sangria och en öl i solnedgången.

p1060049
Ta hand om er!

Och så gick dagarna och det var dags för Nadia och Victor att komma tillbaka, det hade faktiskt börjat bli lite tomt i båten utan dem och eftersom de bestämt sig för att bara följa med oss månaden ut såg vi fram emot att spendera de sista två veckorna tillsammans. Fina och bruna var de också när de kom då de hade haft lite bättre tur med vädret än vi på sin roadtrip. Men så nästa dag precis innan jag och Gustav skulle iväg med norskarna för att titta på surftävlingarna (som vi hittills lyckats missa) fick vi reda på att de skulle lämna oss redan samma dag och inte vara kvar i båten när vi kom hem igen. Överraskade och förvånade av beslutet gömde vi snabbt lite färdgodis i deras väskor och tog sedan med tårar i ögonen farväl på bryggan. Det var konstigt det där, jag trodde inte att det skulle bli så känsloladdat men det blev det. Vi hade ändå hängt ihop i två månader och nu var det slut. Det har funkat så sjukt bra, helt otroligt faktiskt. Visst, det kan vara påfrestande att vara fyra stycken olika individer på en så liten yta ibland men att det skulle funka så bra som det faktiskt gjorde hade jag aldrig trott. När vi senare kom tillbaka till den tomma båten hade de lämnat lite avskedsgåvor åt oss och återigen blev vi alldeles emotionella. Så tack hörrni! Tack för att ni var med och gjorde första etappen av vår resa möjlig, för det hade inte varit lika lätt eller roligt utan er. Tack för alla skratt, alla bajshistorier, alla nattskift, alla kryddiga måltider, alla delfinäventyren, ja allt! Jag hoppas att ni haft det minst lika bra som vi och att ni fortsätter göra det ni tror på! Vi kommer att sakna er!

p1070198

Okej, så nu var vi bara två och denna dagen skulle vi faktiskt få se surftävlingarna och inte vilka som helst, utan finalerna! Det var riktigt häftigt att se hur sjukt duktiga proffsen är på att fånga de rätta vågorna och jag kunde inte annat än beundra deras kroppskontroll och balans på brädan, för jag vet hur svårt det är. De tävlade en mot en och var 35 minuter i vattnet där totala summan av alla åken verkade gälla. Även för oss som inte kan så mycket om surfing var det lätt att se att John John var den bästa, han tog våg på våg och satte tunnlarna en efter en, helt galet bra!

p1070241

Nästa dag förberedde vi för avfärd mot Oeiras på kvällen och hann med lite vandring också. Men då jag inte mådde så bra och hade fruktansvärd huvudvärk hela dagen, bestämde vi oss för att åka nästa dag istället. Vilket nog var bra då ett åskoväder drog över oss på kvällen och regnet öste ner. Men morgonen därpå var både jag och vädret bättre och vi satte segel mot Oeiras.

p1070270

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

4 tankar på “VM i surf och ett ledsamt avsked

  1. Hej
    ARC:en går iväg den 20 nov. O efter den finns det plats i Las Palmas marina. Absolut bästa stället att bunkra på , väljer man Mogan , puerto Rico eller något annat i södern får man ha en betydligt fetare plånbok.
    Vi ses på Sailors bar (numera sailors bay)😎
    Cheers
    Geronimo

    • Hej Kjell!
      Tack åter igen för väldigt bra info. För tillfället ligger vi i Las Palmas, och kommer förmodligen att sköta bunkringen här eller på Teneriffa.
      Vi ses på sailors bay!

Lämna en kommentar