Blond, vit och vacker

Det är dags för en liten annan historia, en lite sorgsnare, andra sidan av myntet. Berättelsen om att vara blond, vit och vacker i en värld så olik den man är van vid.

För visst är det häftigt att resa runt och se en massa nya platser och ställen som man inte ens kunnat drömma om och visst ska man acceptera de kulturer man kommer till och så vidare, men vissa saker går inte att förbise. Speciellt inte om man är blond, vit och vacker.

Till en början kan det verka lite charmigt att vart du än går eller vad du än gör alltid få en massa kommentarer om hur vacker du är eller hur du bara genom din skönhet gör deras dag bättre, vissa saker är gulliga, andra saker inte. Som att alltid bli stirrad på på ett sätt som man inte är van vid, och för att förtydliga är det bara män som tittar. Det spelar ingen roll om de är 14 eller 96, de tittar för att jag är blond, vit och vacker.

Det är klart att de får titta, det är inte det, det gör ju killarna hemma också. Men det är sättet de tittar på, ett sätt som jag inte är van vid. I Sverige tittar de flesta killarna i smyg, man kanske är medveten om att de tittar men tittar man tillbaka vänder de genast bort blicken. Sen finns de dem som inte gör det, som vill att man ska märka att de kollar in en för att reta upp en eller helt enkelt för att de tycker att de har rätt till det. Vi kallar dem äckel, här kallas det vardag. Jag säger inte att exakt alla gör så, men de allra flesta, bara för att jag är blond, vit och vacker.

Det är inte det att jag klär mig mer utmanande än de andra tjejerna här, snarare tvärtom och ändå får jag de där blickarna. Det värsta är att jag inte kan titta tillbaka, stirra argt på dem eller säga ifrån, så som jag skulle ha gjort hemma i Sverige. För här har jag ingen rätt till det eller det ger iallafall inget, bara en massa glada flin och slängkyssar. Så jag tittar ner, jag tittar bort, låtsas att blickarna som bränner i min hud inte finns och låter dem gå över min gräns, gång, på gång, på gång. Bara för att jag är blond, vit och vacker.

Ibland, när jag är ensam, kommer någon fram och pratar med mig, säger hur vacker jag är eller att de vill gifta sig med mig, samtidigt som de noggrant studerar mig nerifrån och upp. Mina nejn, eller försök att få bort dem tas inte på allvar. Mina ord är inte värda något. Ända tills Gustav kommer, då ändras allt, då kan de inte längre prata med mig, hur fort det går är facinerande. Allt för att jag är blond, vit och vacker.

Vi badar i ett vattenfall iordning gjort med små pooler. Jag går upp för att jag inte vill bada mer och äter lite nötter. Snart ser jag att fyra par ögon stirrar stint på mig och jag går bort och pratar med Gustav för att distrahera mig själv, för att inte tänka på det. Men snart ska även han gå upp och precis innan vi ska börja byta om slänger jag en blick över axeln. Tre av dem står med sina mobiler framme och tar kort med blixt, på vad är det ingen fråga om. Som om jag vore nån slags attraktion, ett djur på zoo, ett objekt. Jag stirrar argt på dem, fast jag vet att det inte hjälper, men jag kan inte låta bli. De skrattar, flinar, tittar på mina bröst, på min kropp, som om de hade rätt till det. Jag är så arg att jag kokar samtidigt som jag skäms för att jag låtit dem förstöra min upplevelse av vattenfallet. Men jag tar mina saker och går, jag kan ändå inte göra något, för jag är ju bara blond, vit och vacker.

Istället byter jag om längre bort, där de inte kan se mig men med deras blickar fastetsade på näthinnan. Jag känner mig värdelös, ledsen och maktlös. Och ber till gudarna att inte alla tjejerna som lever här utsätts för detta dagligen. Sen andas jag några djupa andetag och försöker lugna mig, vetande att tre främmande män har kort på mig i bikini på sina telefoner, men det är okej, för jag är ju trots allt bara en blond, vit och vacker tjej i den svarte mannens värld*.

 

*Jag vill bara förtydliga att jag absolut inte har något emot färgade människor och jag säger inte att alla mörkhyade män beter sig såhär. Jag skriver bara om mina egna upplevelser här på de Västindiska öarna, för att belysa hur kvinnosynen tycks vara här.

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

2 tankar på “Blond, vit och vacker

  1. Hej
    Underbart roligt att följa dina resebrev.
    Tråkigt att läsa om dina upplevelser om hur män bokstavligen ser på dig (och antagligen många andra kvinnor) som ett offentligt sexobjekt.
    Tyvärr och mycket beklagligt att det är så i allt för många länder där kvinnor ses som en ägodel. Ser dom dessutom en blond , vit och vacker kvinna så är det tydligen fritt fram i deras sjuka sinnesvärld att studera , stirra , förnedra , kommentera och fotografera utan hänsyn för att tillfredsställa sitt egna snevridra syn på det motsatta könet (som dom inte vet ett dugg om).

    Du och jordens alla kvinnor ska kunna gå nakna om ni vill utan att någon ska stirra , kommentera , fotografera eller ta sig sjuka friheter.
    Men tyvärr , av många olika orsaker , har folk i alla tider tvingats in i ett sjukt och vidrigt tänk vad gäller kvinnors sexualitet , frihet och lika rätt till ett fritt liv på sitt sätt.

    Som du även skriver så är det naturligt för en person att titta på en annan person och visa att man tycker den är vacker. Men man kan göra det på respektfullt sätt som uppskattas av den andra parten. (Är övertygad att Gustav är en sådan person och han visar det ofta till dig)

    Förstår att du känner dig vissen av dessa mäns beteende som har hjärncellen direktkopplad till ollonet (som dom antagligen inte vet vad dom ska ha den till) men låt inte detta överskugga era fantastiska upplevelser , filmer och berättelser.
    Ni är blonda , vita , vackra och har överlägset mer kärlek , medmänsklighet och respekt för andra än vad dessa vandrande ”dickheads” någonsin kommer att få.
    Håll huvudet högt.
    Bamsekram till er båda. :o)

    • Ja, ibland får man vara med om tråkiga upplevelser också. Men jag hoppas bara att dessa killar får möjligheten att se världen ur fler och ur nya perspektiv än vad de gör nu.
      Kram!

Lämna en kommentar