Matroser, sälar och Rosé

P1050587

Och så äntligen var det dags igen, efter att Gustav tillsammans med att par hjälpsamma händer under förmiddagen skött segelsättningen, bar det på tisdagskvällen ut på en härlig segeltur. Matroser värvades, lite sista minuten mat inhandlades och lösa saker inne i båten stuvades undan.  Och med både Kexet, Jakob och Silje ombord var vi mer än nöjda och redo för att kasta loss.

Efter lite prepp till motorns brummande hissades storseglet och vi var iväg! Order delades ut och så sattes även genuan och med nästan fullt segelställ (ena rullen i fram är fortfarande tom) for vi ut över Gullmarn med siktet inställt på att fånga de bästa vindarna. En säl kikade förbi i vårt kölvatten liksom för att hälsa oss välkomna tillbaka. Silje, Jakob och Kexet plockade fram sina matsäckar och det ända klagomål som uppkom var att Taube ännu inte anlänt för att spela.

IMG_2015

Ganska snart insåg vi att storseglet satts fel (något med nån svart grej som skulle löpa i bommen och inte vara utanför). Så så fort maten var uppäten fick Silje rodret i händerna, Gustav och Kexet gick upp på fördäck för att lösa problemet, jag grabbade tag i kameran för att dokumentera det och Jakob underhöll hela manskapet. Några skratt och svordomar senare var seglet på plats igen och vi kunde pusta ut i sittbrunnen (nu var ju inte detta någon särskilt dramatisk händelse, men man kan ju försöka få den att verka lite mer spännande).

P1050582

Någonstans där kom jag att tänka på att jag faktiskt är ute och åker med hela mitt hem! Otroligt praktiskt, nu kommer jag aldrig mer behöva tänka på vad jag ska ta med mig (ett problem som jag tror att de flesta tjejer kan känna igen sig i). Och så mindes jag vad en mycket vis man tipsat mig om, att man hela tiden ska fixa med något åt gäster/matroserna så att de håller igång och inte blir sjösjuka. Distraktion, helt enkelt.

Sagt och gjort, jag slängde mig ner i ruffen och började att rosta lite mandlar. Snart kom Silje ner för att hålla mig sällskap och vi korkade upp en flaska Rosé (även kökspersonalen måste underhållas). När pojkarna på däck fick nys om vad som försiggick nere i ruffen fick den tio-åriga wiskeyn, som innan avsegling fortfarande var 12 år gammal, åka ut tillsammans med ett gäng rostade mandlar. Vinden började friska i och vi började återigen styra kosan mot Lysekil och efter fyra timmars segling gled vi alla in i hamnen igen. Men denna gången med ett lugn i själen och leende på läpparna som bara havet kan framkalla. Fast om det nu berodde på det eller på alkoholintaget får ni själva avgöra!

P1050606

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar