Vind i seglen & 5 månader kvar!

För några dagar sedan var det dags för årets andra segling. Och med 8 sekundmeter från syd kändes det som ett optimalt tillfälle att släta ut genuans vinterrynkor.
Linn slutade jobbet 16, så strax därefter drog vi på oss dom mysiga flytoverallerna och traskade mot hamnen. Väl i båten gick vår kära motor igång på ett snabbt tryck och vi kunde lossa förtöjningarna för att sakta glida ut mot Skagerak. Vi tuffade sakta söder ut och förberedde båten för segelsättning.

_MG_9080

Strax därefter kunde motorn få vila igen när genuan rullades ut i sin fulla prakt. Snart stävade vi mot horisonten i stabila 5 knop för bara genuan. Linn som var lite sliten la sig snart längst bak i sittbrunnen för att vila ögonen. Jag plockade fram kameran och började leta efter motiv i det lätt gråmulna havslandskapet.

_MG_9174

Några skarvar passerade i hög fart över den böljande sjön, ett par tankfartyg låg ankrade långt ut och fyrarna lös upp tillvaron med sina mjukt pulserande sken. Jag hade hoppats på en sälflock. Men väl ute vid Gäven och Trillingarna skulle det visa sig att sälarna va ute på jakt. Det blev några fyrbilder innan jag la undan kameran och bara åkte med i den lugnt böljande seglingen.

_MG_9194

En stund senare har det mörknat när vi sakta seglar in mot hamn. Motorn spinner snart igång och tar oss säkert in till bryggan.
Förtöjningarna kommer på plats och vi gungar hem i våra numera ännu mysigare flytoveraller.

Och nu är det bara 5 månader kvar tills vi ger oss av runt jorden!

Ha de gött!

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

20-åring, båtägare och årets första segling

Det var vad som hände i mitt liv i fredags. En ganska bra dag tycker jag. Den började som vanligt med att gå till förskolan och spendera dagen med mina underbara ett- och tvååringar, jag tycker verkligen om mitt jobb! Därefter hem för att plocka ihop diverse grejer jag skulle ha till seglingen och sen ner till bryggan där en ivrig Gustav redan väntade. Efter lite meck med motorn och viss telefonkonsult var det dags att hålla tummarna och hoppas på att motorn skulle starta. Vi fick ge den några försök, lite tid och en hel del rök innan den glatt spann igång efter att ha legat i ide under vintern. Lättade och lyriska hoppade vi tjoande runt på däck, eller ja, Gustav tjoade kanske mest och jag stod för det bredaste leendet. Hur som helst hade vi klarat den första utmaningen, att starta motorn igen, vilket av vad jag har förstått inte alltid ska vara det lättaste. Så till motorns ljud började vi att lossa vinterns alla förtöjningar och gled sakta ut från hamnen med siktet inställt på horisonten då solen snart skulle börja att gå ner. Gustav gav snart rodret till mig för att dokumentera det hela. Inte mig emot då jag för tillfället trivs bäst just där, med båtens kraft i mina händer och siktet inställt långt bort.

_MG_8826
Glad båtägare!

När vi sedan passerat de första öarna fanns det tillräckligt med vind för att sätta segel, visserligen var det väl snarare en bris än vind men den fyllde iallafall genuan och gav oss tillräckligt med kraft för att kunna stänga av motorn och glida genom vattnet med enbart naturens krafter.

_MG_8824

Och vilken känsla! På något sätt är det annorlunda nu, åtminstone för mig, sist jag seglade visste jag inte att jag skulle med på den kommande jorden-runt-seglingen. Tankar om att det här kommer att bli mitt hem de närmsta tre åren for genom mitt huvud. Inte mig emot om solnedgångarna alltid blir lika vackra som den i fredags.

Vårt blivande hem
Vårt blivande hem

Så blev det alltså dags för solnedgången och Proseccon plockades fram, det råkade nämligen vara så att det var min 20-års dag och jag hade önskat mig just vin i solnedgången. Korken sköts iväg (den lyckades dock tyvärr inte fångas på bild, trots noga uppgörelse om hur det hela skulle ske) och så fick de halsas direkt ur flaskan, glasen hade vi varken ork att hålla ståendes eller diska. Men solnedgången var fantastisk och obeskrivbar, precis som alla solnedgångar. När solen försvunnit bakom horisonten vände vi om hemåt med löftet om att segla minst en gång i veckan fram till avfärd, inga ursäkter, inga undanflykter. Och till min stora glädje dök en säl upp och följde oss en liten bit, säkert för att hälsa mig ett stort grattis på födelsedagen!

_MG_8992

Väl i hamn igen kilade vi hem för att laga mat, när vi insåg att vi inte tagit med stekpannan till båten och hamburgare stod på menyn. Men sov i båten gjorde vi ändå som planerat och jag måste säga att det var en mycket nöjd 20-åring som somnade till ljudet av fallet som slog mot masten, för köpa in mig i båten hade jag också hunnit göra. Så nu var jag alltså 20 och båtägare! Woop woop!

_MG_8964

Och vem är jag då kan man ju undra? Linn, tjejen eller kanske ska jag säga galningen som ska segla jorden runt tillsammans med sin pojkvän, jag som dessutom är sjösjuk. Hur jag tog det beslutet får vi ta i ett senare inlägg, men sanningen är nog att jag fortfarande inte riktigt vet svaret på den frågan.

Ha det gött!

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE