Carriacous fram- och baksida

Direkt efter Simons ankomst unnar vi oss en lunch på ett lokalt litet hak och testar deras Roti – en specialité på några av öarna i Karibien. Det är helt enkelt tunt currywrap-bröd fyllt med någon currypotatis-gryta, plus kyckling, fisk eller lambi (lokalt skaldjur) oftast. Simon, Evelina och jag tar kyckling och Gustav lambi, och snart sitter vi mätta och belåtna på bussen tillbaka mot båten.

Efter att Simon flyttat in och vi chillat och badat en stund på båten bestämmer vi oss för att åka in till land och gå en liten promenad. Vi traskar upp för en kulle med getter och härlig utsikt och fortsätter vidare mot sydudden. Naturen skiftar från torra träd och buskar till sandstrand och mangroveträd och allt är slående vackert. Vid ett av de många fotostoppen, känner Gustav att det trycker på och beger sig in i buskarna. Snart inser vi allihop att det är ett tryck som inte tycks släppa utan en lambi som inte gillar att vara instängd i magen och vi skyndar oss tillbaka till båten. 10 timmar senare ligger Gustav äntligen utslagen och sover i sängen, stackarn, matförgiftning är inge kul.

De kommande dagarna ligger Gustav i sjuksäng med sin egna namngivna Babianröv medan vi ger oss ut på vandringar och ser oss omkring. Carriacou är verkligen fint och en mycket lugn ö, perfekt för den som inte vill ha så mycket folk och liv omkring sig. Vi får lift in till stan med en truck, som går extremt långsamt, tampas med lokala snår och brännässlor, förser sjuklingen med mat och öl och försöker att njuta av tillvaron så mycket det går trots att Gustav har ont och är sängliggande. Det blir visserligen bättre och bättre, men bristande intag av mat för att slippa gå på toa är inte så kul.

En eftermiddag tar Evelina, Simon och jag dingen in till land för att gå till ett ställe vi upptäckt under en av vandringarna är vi tror att det är bra snorkling. Väl framme hoppar vi i, jag blir först besviken över hur dött allt verkar, men ju längre ut längs bukten vi simmar desto mer levande blir det. Snart är vi omringade av tusentals småfiskar i stora stim och vi blir alla euforiska över hur vackert det är. Jag dyker ner och glädjs över hur djupt och länge jag numera lyckas fridyka, tack Gustav för det! Vi paddlar omkring och super in omgivningen i säkert en timme innan vi inser att vi nog borde röra oss tillbaka. På vägen in får vi syn  både på en blåsfisk och på en av mina favoriter som ser ut lite som en elefant fast fisk. En underbar snorkeltur helt enkelt!

Sista kvällen på Carriacou drar vi in till land för att äta pizza på en restaurang vi spanat in hela veckan. Den doftar ljuvligt och vi alla suktar efter såväl kött som ost, så stället blir perfekt. Gustav mår emellertid lite bättre och klarar av att sitta upp med oss hela kvällen innan vi alltför mätta och belåtna somnar i våra kojer.

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

6 tankar på “Carriacous fram- och baksida

Lämna en kommentar