Dag 1

Nu sitter jag här på de nyköpta dynorna i sittbrunnen i Vesterö Havn med en lätt bris i håret och betraktar en mås som sakta seglar fram över båtarna. Och vi är iväg! Vi HAR faktiskt tagit oss iväg och redan kommit en bit på vägen! Ingen är nog stoltare än vi just nu, eller ja, kanske mamma möjligtvis.

3

Gårdagen passerade mycket fort. Vi gick upp ganska tidigt för att fixa med de sista prylarna inför resan och sen åkte vi hem till Gustavs föräldrar för att äta brunch med släkt och familj. Hela tiden med ett litet pirr i magen som när man ska upp på scenen och uppträda eller spela fotbollsmatch och för mig med en liten oro om hur jobbigt avskedet skulle bli. Efter en mycket god brunch med diverse läckerheter var det dags för oss att åka till båten och stuva in matkassarna som mamma försett oss med. Vi passade på att lägga båten långsida inne i gästhamnen också så att alla som ville skulle kunna komma ombord och titta.

Och så plötsligt var bryggan full av människor, en massa glada, välbekanta ansikten som hade kommit för att önska oss lycka till och säga hejdå. Och en sån konstig känsla, vem skulle jag krama om först till exempel? Så efter en liten stund när alla som ville varit ombord och kikat på vårt hem och klockan började närma sig live-sändningen på facebook (klicka här för att se den) började jag helt enkelt att krama från den ena sidan till den andra. Så många kramar och så mycket känslor, jag hoppas ni vet hur mycket jag tycker om er alla! Men tuffast blev det ändå när jag kom till min lilla älskade vovve, för henne lär jag troligtvis aldrig mer se igen. Men sånt vet man ju aldrig! Som Gustav så fint sa ” Lika troligt som det var att du skulle segla jorden för ett år sedan, lika troligt är det att Maidie lever i tre år till”. Så jag menar, ingenting är omöjligt eller hur?

1

Nåväl, när alla kramar var avklarade och live-sändningen hade börjat blev det dags för gruppfoto av besättningen och sedan avfärd. Så med Pirates of the Caribbean i högtalaren, hurra-rop från bryggan och Dive Team med svenska flaggan i följebåt bar det iväg. Ganska snart efter hamnen satte vi seglen och styrde kosan söderut där vi efter ca 8 timmars segling nådde Hyppeln hamn, där vi sov i några timmar innan vi idag styrde vidare mot Danmark. Runt lunch lättade molntäcket och solen värmde oss med sina strålar hela vägen fram till Läsö, där vi nu befinner oss.

Det är en bra kväll och vi ska snart ta en promenad längs med stranden i solnedgången. Så tack allihopa, tack för att ni stöttar oss och tror på oss, tack för att ni finns och tack till alla er som kom och vinkade av oss igår! NI ÄR AWESOME!

2

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

1 tanke på “Dag 1

Kommentarer inaktiverade.