Fyra ombord igen – äntligen!

Seglingen till Carriacou gick fort i form av att det var en kort distans men vi valde ändå att segla så länge som möjligt och seglade därför enbart på förseglet. Planen var att lägga oss vid huvudstaden Hillsborough men då det verkade gå en del sväll där och det inte heller fanns några andra båtar fortsatte vi ner till Tyrrel Bay. Där fanns det desto mer båtar och även vår käre vän Gaute i sin återfunna båt fann vi här.

Vi ankrade precis intill två vrak och varken jag eller Gustav var särskilt sena med att hoppa i för att ta oss en titt. Men med något begränsad sikt tyckte jag inte att det var så särskilt spektakulärt utan tröttnade ganska snart för att istället ligga och läsa ombord, något vi alla tre gjort mycket av den senaste tiden.

Nästa dag, med Simons ankomst runt hörnet, var det städdag – jag och Evelina skulle ta insidan och Gustav utsidan. På något sätt är det härligt det där, att dra på hög musik och svettas i den varma båten i den gassande solen och sakta se hur båtens skrymslen och vrår blir fria från hår, damm och matrester igen. För tro mig, det blir lätt smutsigt på en sån liten yta där man kanske inte heller är lika noga med att torka upp efter sig som hemma. Med insidan skinande ren, utsidan hade sparats till ett senare tillfälle, åkte vi in till den lokala puben för att ta något att dricka och uppdatera diverse flöden online.

Och sen kom dagen vi alla väntat på, kanske allra mest Gustav som nog saknat lite ”manligt” sällskap, Simons ankomst! Så vi tog bussen in till stan för att möta upp honom men först skulle det shoppas lite! Gustav var på jakt efter flippflopp/tofflor och vi engagerade två män i en allt-i-allo-affär som tog fram ett gäng olika modeller och storlekar, men då vi inte hittade den perfekta matchen marscherade vi vidare. Ett antal butiker, ett toabesök och för Evelinas del en nyköpt t-shirt senare ringde telefonen och Simon förklarade att han nu stod på bryggan. Vi blev genast taggade allihop och skyndade iväg mot färjeläget. Gustav i täten ivrig att få träffa sin gamla gymnasiekompis som han inte sett på fyra år. Och så plötsligt möts vi av en kille med en kexchokladryggsäck, dessvärre inte med samma innehåll, men vi var nöjda ändå. Snart trillade vi in på ett mysigt litet café och skålade för att vi äntligen var fyra ombord igen – något vi inte varit sedan Atlanten.

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

4 tankar på “Fyra ombord igen – äntligen!

  1. Hej ungdomar!
    Det är helt underbart att följa era äventyr! Några platser har ju oxå vi seglat på. Det är extra kul. Ni skriver oxå så gött! Vi skall om några veckor segla från Zadar i Medelhavet till Venedig. Lycka till framåt! Kramar från Ingvar Gustavs ”gamla” granne i porschhålet😎

Lämna en kommentar