Gungigt värre!

Vrak vid Bequias kust!

Morgonen efter vårt möte med alla sköldpaddorna gjorde vi båten segelklar, drog upp ankaret och satte kurs söderut mot Canoan. Det blev en ganska kort men härlig segling och långsamt kom vi Canoan närmre och närmre. När vi började glida in mot land såg vi en liten vik som såg trevlig och ganska orörd ut där det dessutom bara låg en annan båt, så den tog vi. Jag hoppade i med fenor, mask och snorkel för att se var någonstans vi skulle kunna släppa ankaret. Det var mycket död korallsten som täckte botten men på sina ställen fanns det även lite sand. Jag klättrade tillbaka ombord och vi släppte ankaret. Men ganska snart märkte vi att det inte höll i den ganska dåliga botten pga alla byvindar som kom och gick. Vi fick helt enkelt dra upp ankaret och åka längre in i viken där det låg lite fler båtar. Här var det visserligen nästan lika dålig botten, men i princip vindstilla så vi bestämde oss för att stanna över natten i alla fall.

Middag (linsröran kockas fortfarande)

Inte långt efter det att vi kommit på plats kom ett ungt par från den norska båten bredvid över för att hälsa på oss. Det visade sig vara Michelle och Thomas som vid det här laget redan seglat sitt varv runt jorden och nu var påväg till Thomas hemland Norge igen, där de startade sin resa 2014. Vi spenderade kvällen ombord på deras båt och fick höra både tips och roliga historier från resan. Så tack för en mysig kväll Thomas och Michelle! Vill ni läsa mer om deras äventyr kan ni klicka här!

Nästa morgon lättade vi ankar igen då botten som sagt inte var så bra och lite hårdare vindar var påväg så vi tänkte att det vore lika bra att segla ner till de trygga vikarna på Mayreau. Vi hamnade i Saltwhistler Bay till att börja med där vi stannade två nätter. Ena dagen vandrade (gick en promenad) till den gamla romerska kyrkan på toppen av ön och på vägen dit passade jag på att gosa ordentligt med en liten gatuvalp som glatt kom fram och hälsade på oss. Utsikten vid den lilla kyrkan var helt fantastisk och vi kunde se både Tobago cays, Palm Island, Union Island och Carriacou.

Min favorit på Mayreau!

Sista natten i Salt whistler Bay var inte alls särskilt kul då det gungade så mycket att jag inte kunde sova (Gustav kan sova var som helst, hur som helst, när som helst, vilket är en mycket bra egenskap tycker jag). Istället tittade jag på film halva natten innan jag utmattad slocknade vid tre-tiden bara för att vakna vid sju igen. Ganska snart valde vi att ta upp ankaret och röra oss till viken lite längre söderut som låg mer i våglä. Ankrade i stilla Saline Bay åt vi frukost innan vi båda sov ett bra tag, och vad som hände sen, det får ni veta nästa gång!

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar