Lite Alvedon kurerar det mesta!

p1060329

Och så plötsligt var vi påväg igen, denna gången från det franska fastlandet mot den engelska kanalön Guernsey. Vi lämnade hamnen i Cherbourg vid 12-tiden så att vi skulle få strömmen med oss och förundrades över hur vinden alltid tycks blåsa mindre än väderleksrapporterna utlovat. Jag la mig ganska snart nere i ruffen eftersom att feber och förkylningen knackat på dörren dagen innan. Så där sov jag tryckt bland vågornas porlande mot skrovet i havets vaggande famn och vaknade först när vi gled in i hamnen på Guernsey. Sömndrucken stack jag upp huvudet och möttes av en massa små söta hus och torn som bara väntade på att jag skulle utforska dem. Men vänta var just vad de skulle få göra eftersom denna kvällen enbart innebar utforskning av diverse förkylningskurer och min egna säng. De andra kilade ut på en promenad i den ljumma kvällsluften och sedan blev det en tidig sänggång.

p1060369

Nästa dag fortsatte i ungefär samma takt för min del, tills vi kikade på väderleksrapporten och insåg att det skulle vara gynnsammast för oss om vi åkte vidare följande morgon. Så inte tänkte väl jag ligga där och vara sjuk och inte få se Guernsey alls. Nejnej! Så två Alvedon senare traskade jag ut på stan för att ta mig upp till det lilla slottet som jag siktat nerifrån hamnen.  Vilken mysig stad! En massa små gränder och underbart fina hus som till viss del såg riktigt gamla ut. Väl uppe på slänten släntrade jag lite genom parken, kikade på ett högt torn som erättats å drottning Vicktorias vägnar och kom tillslut till det lilla slottet med fyra torn – som visade sig vara en skola! Snacka om Hogwards-feeling! Och så efter lite mer släntrande tog jag bussen ut till sydvästspetsen av ön där jag skulle möta Gustav som under tiden vandrat längs med hela kusten dit.

p1060364p1060395p1060391

Av någon oförklarlig anledning lyckades jag när jag var framme och väntade på Gustav både slå fel pin kod tre gånger så att puk-koden krävdes och köpa en scones med grädde. Jag läste inte så noga och bara antog att de alltid var med ost och sylt, inte sylt och grädde! Nåväl, gott var det ändå men inte så mättande. Men min prins kom i alla fall och mötte mig där jag satt och väntade och så vandrade vi ut bland sydvästspetsens höga klippor och bunkrar från andra världskriget. Det var verkligen en fascinerande miljö men både en så vacker natur och historiska inslag så när inpå. En av bunkrarna kunde man gå in och den hade flera våningar som vi klättrade både upp och ner i. Helt ofattbart att den tyska militären tvingats sitta där och hålla vakt, ständigt sökande efter fiendens skepp, redo att skjuta ner dem om de skulle komma inom räckhåll. En fruktansvärd föreställning enligt mig. Vi vandrade runt lite till och tog sedan bussen tillbaka till vår älskade lilla båt. En varm middag senare somnade vi mätta och belåtna drömmandes om vad nästa plats skulle föra med sig för äventyr.

p1060384

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

3 tankar på “Lite Alvedon kurerar det mesta!

  1. Ni är så duktiga på att beskriva er färd. Det är med stort nöje jag läser om farvatten jag seglat många gånger. Så fint skrivet att det ändå är spännande att läsa det ni upplever! Förmodligen har ni redan minst en intressant bok klar när ni kommer hem igen, Bara att skriva ut direkt från webben! Ha det bra framöver! Hälsningar Leif Frejdestedt.

    • Åh, vad roligt att höra! Tack så jättemycket! Det är ju därför vi skriver, för att dela med oss av vår resa :) Haha, ja, vi får väl se hur det blir med det sen! :)

  2. Ni är så duktiga på att beskriva er färd. Det är med stort nöje jag läser om farvatten jag seglat många gånger. Så fint skrivet att det ändå är spännande att läsa det ni upplever! Förmodligen har ni redan minst en intressant bok klar när ni kommer hem igen, Bara att skriva ut direkt från webben! Ha det bra framöver! Hälsningar Leif Frejdestedt.

Lämna en kommentar