När natten glittrar

14724297_10205461826545205_2108825763_o
Tyvärr så hade jag inte med mig kameran upp, så ni får nöja er med en lite sämre bild från mobilen

Ett steg till och så är jag där, högst uppe, på toppen av världen blickandes ner på båten som ligger ankrad i viken men som nu bara har storleken av spetsen på mitt lillfinger. Av någon anledning vill jag alltid högst upp, det är som om bergen kallar på mig. För när man väl kämpat sig ända upp till toppen och det bokstavligt talat inte finns något ovanför en som kan tynga ner en, försvinner alla bekymmer omedelbums. Jag känner mig lyrisk, euforisk, oövervinnerlig och stolt. Stolt över att jag klarade mig ända upp, alldeles själv. För det är inte alltid som man känner sig så när man är ute och seglar, speciellt inte som nybörjare. Så då är det gött att utmana sig själv lite extra när man är på land och vet att man kommer att klara det. För att få kicken liksom.

_mg_1405

Seglingen från Fisterra till viken vid Punta Robaleira gick jättebra och vi hade fina vindar hela tiden. När vi närmande oss Islas Cies passerade flera flockar av både flasknosdelfiner och common dolfins oss. Det var helt fantastisk och vi alla sprang tjutandes omkring på däck, förutom den som för tillfället styrde då. En sak är i alla fall säkert, jag kommer aldrig att tröttna på delfiner och valar!

p1060864

Viken vi senare skulle ankra i hade vi fått tips om från en engelskman i sin katamaran när vi åkte in till Islas Cies för att fråga hur det var med tillstånd osv. Detta är nämligen två öar utanför Vigo i Spanien där man behöver tillstånd dels för att navigera, dels för att ankra då de ligger i en nationalpark, annars kunde man få dryga böter. När vi fick veta det styrde vi illa kvickt därifrån då vi inte hade dessa tillstånd och hamnade alltså i viken mitt emot.

p1060859p1060866p1060874

Väl framme i viken när ankaret var kastat och dingen uppblåst, rodde vi in till den kilometerlånga stranden för lite strandhäng de sista soltimmarna. Där upptäckte vi att denna underbara strand som engelsmannen så väl talat om i själva verket var en nudiststrand, nåväl, det störde inte oss, vi är ganska bra på att anpassa oss. På kvällen kom även våra vänner Landkrabberna och Tuuli och gjorde oss sällskap. Dagen efter spenderades tillsammans med dem på stranden (förutom min lilla avstickare upp i bergen) och avslutades med ett hejdundrandes lägerbål på stranden. Och tro det eller ej, men det bästa den kvällen var roddturen från stranden till båten. Dimman hade lagt sig i viken och från månen kom bara ett svagt sken, så varje årtag lystes upp av all mareld. Bara man tittade ner i vattnet utan att röra det glittrade det överallt. Helt underbart! Victor hoppade i för ett kvällsdopp trots den mycket kalla vattentemperaturen och vi andra beundrade ljusspelet runt hans kropp. Jag låg länge framme i fören tittandes ner i vattnet och såg det ena fyrverkeriet efter det andra – fiskar såklart. En stund senare somnade jag något frusen i kojen medan natten runt mig fortsatte att glittra.

 

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar