Verkligheten börjar komma ikapp

I torsdags var vi ute och seglade en sväng igen, denna gången med vår käre vän Jakob. Med ca 5-6 m/s vind i genuan gled vi ut mot solnedgången. Längre in över land tornade svarta hotfulla moln upp sig men de skulle aldrig komma att nå oss. Jag började längtansfullt spana ut mot horisonten, la mig en stund längst fram i fören och nöjt av ilningarna i magen varje gång vi åkte nedför en vågtopp. Ett helt underbart sätt att få slappna av på efter en vecka med mycket jobb. Speciellt när man vet att man snart kommer att ha massor av tid till att ligga och drömma sig bort på i fören. Fast det är nog ett tag dit, första biten lär seglingen bli ganska tuff, i alla fall om man är sjösjuk som jag. Men det går över, kroppen är ju extremt bra på att anpassa sig till olika situationer och miljöer. Bara att bita ihop och stå ut.

P1040567

Många har frågat vad min omgivning tycker om det hela. Mamma är jätteavundsjuk och önskar att hon också kunde följa med och hennes största rädsla är att vi ska bli kidnappade. Pappa säger med skämtsam ton att ”jag skulle då inte vilja drunkna frivilligt”, farmor blev jätteledsen men har nu vant sig vid tanken och resten har väl i stort sett varit positiva till det hela. Man får såklart höra lite ”ska ni inte prova Göta kanal och se om det blir skilsmässa efter det först?” eller ”klarar ni det här måste du gifta dig med killen” men egentligen tycker även dessa personer att det är en helhäftig grej vi valt att göra. Så supporten runtomkring finns helt klart och det känns riktigt skönt. Det värsta kommer nog bli att lämna vovven, då hon redan är 11 år och inte kan komma och hälsa på som vänner och familj kan göra.

P1040571

Konstig känsla det här, för varje dag blir det verkligare och verkligare. Små saker i vardagen som påminner om vad som ska hända i höst. Jobb som sägs upp, eventuella besättningsmedlemmar träffas, planering av båtupptag, gaderobsrensning, listan kan göras lång. Det är sjukt, det är galet och framförallt så det är på riktigt! Jag tror jag börjar inse att jag faktiskt ska göra det här, att lilla jag ska ge mig ut på de sju haven! Och jag börjar bli riktigt taggad!

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

2 tankar på “Verkligheten börjar komma ikapp

  1. Äntligen har jag hittat en stund lugn och läst allt ni skrivit! Sååååå trevligt! Fortsätt så!

Lämna en kommentar