98 grader varmt

Vi gick upp mycket tidigt, redan klockan halv sju, matlådorna var redan fixade och det ända som vi behövde göra var att slänga i oss lite frukost och ro in till land. Dagen var nämligen kommen – vi skulle vandra upp till Boiling Lake, världens näst största kokande sjö! Eftersom det regnat för mycket för att göra hajken dagarna innan, var det nu dags.

Snart stod vi som vanligt intill vägen för att lifta och två bilar senare befann vi oss vid vandringsledens början. Under vår färd upp hade vi dock märkt att vi glömt alla pengar hemma men hoppades på att vi även skulle få lift hem sen. Världen är ju ändå som tur är full av en massa fina människor. Nåväl, vi började att traska på efter det att vi tackat nej till de lokala juicerna som en dam stod och sålde vid vägkanten. Leden var välgjord med många trappsteg men ganska lerig på grund av vädret. Det var en mycket liten stigning hela tiden och Gustav sa belåtet att det här nog inte blir så farligt ändå.

Uppförsbacken börjar

En stund senare efter det att vi korsat en liten flod började uppförsbacken, och jag skojar inte när jag säger att vi gick uppåt i en brant backe, visserligen med trappsteg, i 30 minuter! Våra ben skakade och vi var helt slut när vi till sist nådde toppen. Men vilken vy! Vi var högst uppe på en liten topp i ett fjälliknande regnskogslandskap som var helt makalöst vackert. Nedanför såg vi Valley of Desolation och Boiling Lake, så nu var det inte långt kvar.

Ner till Valley of Desolation

Nere i Valley of Desolation luktade det svagt av ruttna ägg eller kokt vitkål och överallt fanns det små kokande hål som blandade sig med vattnet i bäckarna och skapade en mycket behaglig varm temperatur. Färgerna här var så häftiga och vattnet skiftade i allt från kolsvart till isblått. Man fick se upp med var man satte fötterna så att man inte fick kokande vatten på sig och hela stället var så häftigt att man tappade andan!

En av de varma poolerna

Efter att ha vandrat ett tag längs med den varma lilla floden och hittat de tre varma poolerna som vi skulle bada i senare var vi snart framme vid Boiling Lake. Vilket ställe! Vi stod ca 15 meter ovanför sjön och tittade rakt ner i det kokande vattnet. Överallt pyrde det och rörde sig och i mitten kokade det riktigt ordentligt som en liten gejser nästan. Med denna häftiga utsikt avnjöt vi vår lunch – pasta med bönor och ketschup – innan vi började vandra tillbaka mot de varma poolerna.

Vid Boiling Lake
Häftig bäck på vägen tillbaka

Vandringen tillbaka var inte riktigt lika krävande då det var mest nedför men vi var ändå helt färdiga när vi nådde ledens början efter ca 6 timmars vandring. Precis bredvis leden fanns också vattenfallet Titou Gorge där man fick simma in i en ravin som efter ca 50 meter nådde fram till ett vattenfall. Tyvärr kunde vi inte nå ända fram till vattenfallet då flödet var alldeles för starkt men platsen var helt magisk ändå! Vi kände oss nog precis som Orlando Bloom och de andra piraterna när de i andra filmen blir hittade av kanibalerna i ravinen, fast minus kanibalerna då.

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar