Vulkanbestigningen

Efter några dagars fixande i hamnen med divirse grejer och vi varit på en av Gudeloupes största karnevaler, blev det den 1 mars dags för vulkanbestigning. Men på grund av karnevalen var 1 mars här en fest dag där inga bussar skulle gå och inga affärer hade öppet. Vi hade, som tur var, träffat en jättetrevlig man som äger en skoaffär inne i Basse-Terre och han hade erbjudit sig att köra oss till La Soufriere. En vulkan som senast 1976 hade ett utbrott och är Karibiens högsta punkt med sina 1467 m över havet.

Nåväl, fem i sju traskade vi ut på bryggan för att möta honom vid bensinstationen bredvid. När en dam som satt med sin dator utanför hamnkontoret sa att det hade varit en man och letat efter oss. Så vi skyndade oss 50 m bort till macken och hittade hans bil (som han hade visat oss tidigare) men inte honom. Vi väntade i ca 20 minuter innan vi bestämde att Gustav skulle hämta lappen med hans nummer så att vi kunde skicka ett meddelande till honom på WhatsApp. Under tiden som Gustav var iväg kom såklart ägaren till bilen tillbaka – men det var inte rätt person utan bara en likadan bil. Så vi började traska in mot busstationen (vi hade glömt det där med att inga bussar gick) i hopp om att hitta en upp mot bergen. Framme vid stationen påminde oss en gamal kvinna om det vi hade glömt och vi fick ta den ända möjligheten som vi hade kvar – att lifta. Ganska snart befann vi oss faktiskt på parkeringsplatsen där lederna upp mot La Soufriere börjar.

Halvvägs upp till toppen

 

Lederna var välskötta och lätta att ta sig fram på så det tog oss ca 2 timmar upp till toppen. Och vilken topp attack! Det blåste som bara tusan så att man nästan fick krypa fram och regnet/fukten piskade en genomblöt. De flesta andra verkade vända innan toppen, men inte vi! Vi tog oss allt upp! Nu skulle jag ju kunnat skriva om den otroligt härliga utsikten från Karibiens högsta punkt men vi valde en dag med ca 30 meters sikt, vilket gav sin charm till det hela också. Det var så häftigt uppe på toppen i den starka vinden och rusket att jag inte alls brydde mig om att vi inte såg något.

På vägen tillbaka tog vi en liten avstickare på 2 timmar till vattenfallet Chute du Galion som var 40 meter högt. Riktigt fin lunchplats blev det och sista biten dit fick man gå uppför klipporna med hjälp av rep, vilket var lite läskigt på vägen ner tyckte jag, men mest roligt.

När vi sen trötta och blöta kom tillbaka till parkeringen tog vi oss ett litet dopp i den naturligt varma poolen innan vi tvingade oss på en fransk familj och åkte tillbaka med dem till Basse-Terre. Alltså, vi stod vid vägkanten och försökte få lift, när de kom tillbaka till sin bil som stod precis bredvid oss. De försökte inte att låtsas om oss men när vi frågade hade de inte maga att säga nej, haha. Så på så vis tog vi oss hem igen efter att ha varit uppe på den högsta toppen i Karibien.

Dela med dig:
FACEBOOK
TWITTER
GOOGLE

Lämna en kommentar